– Tron är inte bara en känsla, utan något konkret, baserat på kunskap som går att granskas av alla. Det säger Dhavyd Vanderlei, 38, som föreslås till ny församlingsledare.
Dhavyd väljs formellt på årsmötet, 11 mars, in i gruppen församlingsledare, eller ”äldste” som det har kallats historiskt inom pingströrelsen. Gruppen leder tillsammans med styrelsen verksamheten i vår församling. Styrelsen har administrativt och ekonomiskt ansvar medan äldste/församlingsledare är inriktade på olika verksamhetsgrenar, gudstjänstliv, själavård med mera.
För många är Dhavyd ”teknik-killen” eftersom han snabbt ryckte in när församlingen under pandemin startade tv-sändningar och som nu senast, tillsammans med sin fru Therese, skapat vår nya hemsida. Men han har också ett stort intresse för Bibeln och teologiska frågor.
– Jag är född och uppväxt i Brasilien och kom till Sverige när jag var 16 år gammal tillsammans med min bror och mamma. Under 19 år var vi verksamma i en portugisisktalande grupp i Söderhöjdskyrkan, som tillhör EFK. Min mamma var pastor där.
När den verksamheten lades ned 2019 var det naturligt för familjen att gå med i Botkyrka pingst. De hade besökt kyrkan under hela 2019.
– Ja, vi körde faktiskt dubbla pass under hela 2019, förmiddag i Botkyrka Pingstförsamling och eftermiddag på Söderhöjdskyrkan, där vi hade gudstjänst klockan 17.
Du har läst och studerat Bibeln en hel del. Vad är motivet till det?
– Jag älskar de flesta Bibel-relaterade frågor och gillar att gå djupare och förstå mer. Grundmotivet tror jag alltid varit min nyfikenhet och strävan att bli en bättre troende, som förstår varför vi gör vad vi gör och därmed förhoppningsvis kan hjälpa andra att förstå det samma. Jag kan sitta och samtala om bibliska frågor i timmar.
På vilket sätt vill du att dina gåvor ska bli till välsignelse i församlingsledningen, och församlingen?
– Jag är ganska pragmatisk av mig och även om det finns vissa områden som jag brinner extra mycket för, så hjälper jag gärna där det behövs. Min största tillfredställelse ligger i att uppfylla ett behov och inte nödvändigtvis utföra det jag gillar.
– Jag är väldigt ödmjuk inför den nya uppgiften och förstår helt ärligt inte varför jag fick frågan. Jag hoppas kunna bidra på något sätt. Exakt hur vet jag ännu inte.
Vad har du för förhoppningar och böner när det gäller församlingen de närmaste åren?
– Att vi ska växa i gemenskap och bibelkunskap. Jag tror församlingen handlar om gemenskap, att vi ska mer och mer känna oss som en familj. Jag förstår det svåra i att ha en närmare relation, när alla har diverse engagemang på var sitt håll. Men jag drömmar om den dagen då våra bästa vänner finns även i församlingen. Att vi inte bara träffas av vana, utan för att vi vill se våra vänner. Jag ser fram emot den dagen då vi inte “bara” är kristna eller lärjungar, utan vänner, så som Jesus vid en viss tidpunkt började kalla sina lärjungar.
– När det gäller bibelkunskap anser jag inte att man behöver bli teolog för att vara en äkta troende. Dock tror jag att det är bra om vi skaffar oss tillräckligt med kunskap och grund för att förstå att vår tro inte bara är en känsla utan något konkret. Förstå att den är baserad på saker som faktiskt har inträffat och att dessa berättelser och budskap tål att granskas av vem som helst och vi kan känna oss trygga i det.
– Mina förhoppningar kan sammanfattas av det som står i Apostlagärningarna 2:42, där den första församlingens vardag beskrivs: “De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna”
